Nu firar vi våren!

Vad gör man på Valborg? Vi är nog den minst traditionsbundna familj som finns för vi gör inget förutom att fira jul och midsommar… o har lite kindprickar på påsk. Vi kanske tar på oss tomteluvor, bjuder på ägg och dansar kring en sopkvast medan vi sjunger sånger om ljusprydd tjej från Italien.

Ikväll vankas det grannmys där det säkert avhandlas en hel del byggplanering, blåsor på fingrar, onda ryggar, vit målarfärg och den stundande loppisen i Hjo (som får min mage att pirra BIG TIME – märkligt nog).

Jag snubblade över en tävling där det i potten finns två fantastiska tavlor. En begåvad tjej målar av fotografier på canvastavor och nu får man alltså chansen att ro hem en av dom – kan man motstå? Nej, såklart inte!

Den begåvade konstnärinnan Annelie hittar ni här

Den finfina tävlingen hittar ni här

Och bildbevis ser ni här;

Glad Vår!

Med en kropp som går i strejk

Jag har goda förhoppningar om att fortsätta husfixet imorgon. Utemöbler ska bli vitare och husgrunden ska bli nästansvart. Jag har även goda förhoppningar om att kroppen ska orka rulla ur sängen utan att krämpa sig. Herregud, när blev jag så här klen??

Nu går jag i ide i förhoppningsvis 7 timmar… Fast det bestämmer ju såklart inte jag för det gör ju den yngste herrn i huset.

Buren

 

 

Nu har vi lång fixarhelg!

Äntligen blev det vår på västkusten och vi har kunnat greja med allt vi velat greja med länge nu. Plinthål har grävts, grunden har putsats med murbruk, dom stackars kärlekstörstande utemöblerna har gått från brunt till vitt och snart ska olivträd, fikonträd och tomatplantor få nya hus att bo i under sommaren. Jag fullkomligt Ä.L.S.K.A.R det här huslivet!

Förutom att leka Martha Stuart har vi även haft en ruskigt rolig kväll här hemma. Vi blandade karlakarlar, wunderbara tjejer, goa ungar, kick-ass hamburgare från grillen och en helt magnifik solnedgång och fick en sån där crazy kul kväll där det som vanligt avhandlades ämnen som man helst inte pratar om dagen efter… på allvar…

Efter att Vicke bestämt skulle gå upp kl 05:40 imorse har min i-vanliga-fall-stora kaffekopp bytts ut mot något som verkligen förtjänar namnet ”balja”

Ser fram emot en kväll med ömma muskler, solluktande barn och soffhäng med min alldeles egen Händige Manny!

 

 

En man som kan sin shit!

Häromdagen fick jag frågan -hur känns det att börja jobba snart?

Jag satte min indiska currygryta i halsen – vaddå snart? det är ju eeeevigheter kvar. jasså inte?

För första gången på länge tänkte jag på att jag faktiskt ganska snart ska börja jobba. 1:a augusti smäller det på stort men redan i slutet på juni ska jag in på en prao-vecka (överlämningar och annat smått och gott) plus en konferenskryssning (ja, jag vet – måste ju vila upp mig efter två hårda dagar på kontoret).

Ok, för att återgå till frågan om hur det känns att ”snart” börja jobba. Rätt gött faktiskt. Inte alls för att jag tröttnat på hemmalivet eller mammalivet eller huslivet eller trädgårdslivet utan för att jag just nu sitter och spånar på alla storheter jag ska åstadkomma. Jag jobbar med marknadsföring – en jäkligt rolig sak att jobba med. Jag arbetar med flera olika företag i branscher med olika produkter och förutsättningar. Ingen dag är den andre lik och känslan av att rocka på sitt jobb emellanåt känns förbaskat bra i magen. Visst finns det dagar då känslan av 1000 kg tegelsten ligger i magen och Muammad Ali boxar på hjärtat och John Blund hånler men det hör till på något sätt.

Storverk ska jag utföra, tack vare min nye vän Philip. Philip Kotler – marknadsföringens mästare och mannen som ger mig en längtan efter tegelstenar, boxare och koffeintabletter.

och visst ser han så där klok ut?

Hur tänkte man förr?

Jag förstår inte alls hur det gick till förr i tiden. Kolla in skillnaden mellan dåtidens och nutidens kaffekopp. Visserligen är nutidens kaffekopp en tekopp egentligen men används här hemma varje gång kaffe ska insupas (alltså ganska flitigt numera).

Huttade man kaffe förr? Beställde man en 4:a kaffe? Inte satt man och mös länge med sin kopp med båda händerna runt i alla fall.

Vi har bara de vackra miniatyrkopparna när vi har kalas och ska göra oss till (det beror både på den omänskligt lilla storleken men också på att vi inte kör dom i maskinen) och så kör jag dom vanliga halvlitersmuggarna till vardags… bra det…

 

 

 

Säkert vårtecken

Trots att det egentligen varit vårmånad i 25 dagar har jag ändå tvivlat på vårens existens (inte så konstigt kanske med tanke på snöoväder, hagelskurar och alla minusgrader som vägrat lämna oss i fred). Idag fick jag ta mig en stros i trädgården där jag letade tecken efter våren för att liksom komma i vår-mode. Visst har vi lite knoppar i äppleträden och en o annan påsklilja men jag vill ha mycket mera vår. Efter en stund såg jag det mest säkra vårtecknet som finns – våran katt – utomhus. Vår katt Issey Miyake (aka Issey) har tillbringat de senaste sex månaderna med att ligga i källarfönstret där hon fräst åt alla förbistrosande katter som trott att vår tomt varit världens största kattlåda och därmed ett område där det är fritt fram att utföra sina behov. Vi ersatte nämligen vår dåvarande mossmatta med sand för att grunda inför kommande gräsmatta i höstas. Jo tack, den blivande gräsmattan kommer garanterat att vara välgödslad.

Hur som helst, våren är här, Issey är ute, nu kan jag våra till det ordentligt!