Buff-tå

Ni vet avsnittet av solsidan när härligt överklassiga Mickan får buffarm när hon buffar sin dotter till söms? Jag har samma problem fast med en annan kroppsdel, nämligen min högra stortå. Ja, tån alltså!

Grejen är att när V vaknar och gnyr på nätterna intalar jag mig att det inte alltid är av hunger utan att det går att vagga honom till söms igen. Eftersom hans vagga står vid fotänden av vår säng och att jag är så ofantligt lat kl 02:42, 04:16 och 05:27 (måste vara unik på den punkten) har jag kommit på ett sätt att med minimal ansträngning ändå sätta vaggan i gungning för att ibland -ytterst sällan men tillräckligt ofta för att inte tappa hoppet- få honom att somna om igen. Jag hankar ner några decimeter i sängen, stoppar ut en sån liten del av min kropp från under det varma täcket och vickar på tån. Genialiskt! Kan verkligen rekommenderas även om jag inser att jag nu fått buff-tå eller mus-tå if you will. En åkomma man liksom inte riktigt tror man ska lida av men är som sagt helt klart värt det när det funkar. Kanske ska tillägga att jag allt som oftast får kravla mig upp och ge grabben mat till slut ändå…

Nog skrivet om min fot. Om det inte efterfrågas fler beskrivningar såklart…? Någon? Inte?

Nu ska jag sova – TUNGT. Jag har tillbringat dagen med Es dagisklass på Naturhistoriska museet. Underbara barn men att vara en av få vuxna som ansvarar för 20 stycken 4-åringar på pendeltåg, spårvagn, stort museum med många skrymslen och vrår, kan få vems nerver som helst på fall.

20111116-222640.jpg

/Fröken Fanta

Annonser

2 thoughts on “Buff-tå

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s