Inget skrivet på ett tag…

Men det betyder ju inte att jag inte gjort något att skriva om, tvärtom! Den senaste veckan har varit full av grejer. Helgen tillbringades med att forcera julkänslor. Vi bakade pepparkakor och lussekatter (mest var det svärmor som jobbade men ändå) som spred en julig doft som fortfarande hänger kvar i hela huset som man tror det ska göra i vilken Madickenfilm som helst.
Vi var på Tjolöholms slott på den årliga och fantastiska julmarknaden och köpte på oss goda saker till julbordet, viltpaté, björnkorv och senap. E fick lämna sin önskelista till tomten. Han såg lite förbryllad ut när han efter att ha läst ”trumpet” och ”häst” kom till ”mikrovågsugn”. Vilken 4-åring vill inte ha det liksom? Till saken hör väl att vi är den enda familjen i Sverige (eller norra Europa) som inte äger en mikro.
Vi var tom på Lisebergs julmarknad där E vann 1,6 kg Anton Berg. Lådorna ligger just nu i skafferiet och viskar -eeeeaaaaat meeeee…. Men icke! Tellus har just nu 4,4kg mindre materia som sliter på ytan. Jajjemänsan!!

Ja, vi har gjort allt vi kan för att inbringa julkänslorna men har inte lyckats än. Imorgon börjar projekt ”pynta” och då vore det väl fan om jag inte ska smittas av lite jingle bells.

20111124-223710.jpg

20111124-223736.jpg

20111124-223747.jpg

/Fröken Fanta

Buff-tå

Ni vet avsnittet av solsidan när härligt överklassiga Mickan får buffarm när hon buffar sin dotter till söms? Jag har samma problem fast med en annan kroppsdel, nämligen min högra stortå. Ja, tån alltså!

Grejen är att när V vaknar och gnyr på nätterna intalar jag mig att det inte alltid är av hunger utan att det går att vagga honom till söms igen. Eftersom hans vagga står vid fotänden av vår säng och att jag är så ofantligt lat kl 02:42, 04:16 och 05:27 (måste vara unik på den punkten) har jag kommit på ett sätt att med minimal ansträngning ändå sätta vaggan i gungning för att ibland -ytterst sällan men tillräckligt ofta för att inte tappa hoppet- få honom att somna om igen. Jag hankar ner några decimeter i sängen, stoppar ut en sån liten del av min kropp från under det varma täcket och vickar på tån. Genialiskt! Kan verkligen rekommenderas även om jag inser att jag nu fått buff-tå eller mus-tå if you will. En åkomma man liksom inte riktigt tror man ska lida av men är som sagt helt klart värt det när det funkar. Kanske ska tillägga att jag allt som oftast får kravla mig upp och ge grabben mat till slut ändå…

Nog skrivet om min fot. Om det inte efterfrågas fler beskrivningar såklart…? Någon? Inte?

Nu ska jag sova – TUNGT. Jag har tillbringat dagen med Es dagisklass på Naturhistoriska museet. Underbara barn men att vara en av få vuxna som ansvarar för 20 stycken 4-åringar på pendeltåg, spårvagn, stort museum med många skrymslen och vrår, kan få vems nerver som helst på fall.

20111116-222640.jpg

/Fröken Fanta

Simon och ekarna

Idag har jag varit på bio för första gången på över ett år. När jag var gravid hade jag myror i benen så för min och alla andras trevnad undvek jag att sitta still i trånga områden där tystnad och lugn och ro var en av huvudfaktorerna, alltså biosalongen, ja, ni fattade det…

Det var ett stort bio-media som bjöd på mat, dricka, lite finare popcorn (se bild), nästa års bionyheter (ser fram emot några riktiga blockbusters) och en smygpremiär av Simon och Ekarna. Jag har inte läst boken och hade INGEN aning om vad jag skulle förvänta mig. Den var bra. 3 av 5 poäng. Underbart bildspråk, härliga skåderspelarinsatser och fin historia. Som vanligt med svenska filmer var den tung och mörk vilket gör den sevärd men kanske inte på första dejten då man gärna undviker maskararänder och avslutar kvällen med analys av filmen med rökig whisky på ett café med röda plyschsoffor.

Hur som helst var det härligt att vara ifrån barnen för att inse hur mycket jag saknade dom. Väl hemma är det så härligt att snusa barnnackar och borra in mig i Ms armar.

20111114-224805.jpg

/Fröken Fanta

5 år senare

Igår firade vi. Jag och M har nu varit förlovade i fem år. Otroligt vad mycket som hänt sedan vi satt längst upp på en ruin från Mayaindianernas tid i Palenque i Mexiko och bytte ringar.

Igår tog vi fram guldkorn från våra minnen. Mexikoresan lever fortfarande som ett varmt och galet äventyr. Tre veckor av upptäckter, äventyr, romantik, god mat, tequila, träffa vänner från förr, bad och gos. Förmodligen den sista resan av sitt slag för oss men absolut inte sista äventyrsresan. Nästa gång får ju barnen hänga med och då kanske vi får hålla tillbaka på tequilan:-)

Vi firade med en lunch på ett finare ställe i bygden. Servicen var kass, salladen flöt ensamt runt i salladsfaten, brödskalkar torkade ikapp i korgen och E var inte på sitt charmigaste humör. Det var den lunchen… Mysigt va?!

Kvällen blev dock bättre. God mat, härligt vin, brasa, hålla handen och chokladdoppade jordgubbar, som det ska vara…

Fem år. Långt tid. Många insamlade erfarenheter. Två underbara barn (när dom är på det humöret). Mycket kärlek. Många år framför oss.

Puss min M

20111113-205816.jpg

/Fröken Fanta

Mini-soffa

Det har pratats en del om att Åhléns har en massa snygga inredningsgrejjer det senaste. Jag håller helt med och fick äran att pryda min hall med en av dom finaste minisofforna jag sett…. kanske inte har sett så många minisoffor men ändå…

Louise skrev om en svart liten fåtölj här som finns på Åhléns nu. Här kommer en ajfown-bild på min lilla soffa som jag fullständigt kärat ner mig i.

20111111-134903.jpg

Tyvärr är den inte så skön att sitta på men den ska ju bara stödja rumpan när vi tar på oss skorna. Kanske bara är tur att den inte är bekväm, jag hade nog bosatt mig i hallen annars.

/Fröken Fanta