Det som inte får hända…

Eftersom M ligger hemma som en gråtandes Stevie Wonder passade jag på att åka iväg med båda barnen en sväng. Som att längta efter nervsammanbrott, magsår och hjärntumör tänkte jag att det vore en bra ide att ta med E och V på lunchdate med GoaMoa på NK, shopping på stan och besök på mitt jobb… smart tänker ni nu…
Jodå, det var en mental utmaning. Bara efter att ha släpat ut båda ungar i bilen var jag svettig och flåsig och jag undrade vad jag gett mig in på.

Väl inne i stan (ja, vi var hillbillies från landet) mutade jag E med en grej från BR och V med obegränsad tuttillgång under fredagskvällen om dom betedde sig som fina Eton-barn under stadsbesöket. Lunchen var super. Tack vare Paddan till E och en matad V kunde jag och GoaMoa snickesnacka om allt vi brukar prata om, – jobb, män, hus, gamla kollegor, nya kollegor och livet i största allmänhet. Efter lunchen crashade vi mitt jobb. Medan jag stod och halsade kaffe sprang E ut utan min vetskap och underhöll en kund med sitt pratpratpratprat… charmigt tycker jag… finns visst andra åsikter om det… chefen såg inte riktigt lika road ut…

Sen blev det shopping och det är nu det förbjudna händer. Jag ställer V innanför dörren i den söta, oemotståndliga men ack så dyra inredningsbutiken. Han sover ju ändå sött i sin vagn… När jag och E suktat, klappat, luktat på doftljus, och lyft på allt i butiken gick vi drömmandes ut ur butiken. Något saknas. Andnöd. Shit. V var kvar i butiken… Jag smet in i butiken igen och låtsades att jag bara varit ute för att kika på något… Gaaah, en våg av skam och rädsla sköljde över mig. Jag hade glömt min bebis… Visserligen en bråkdel av en sekund men ändå… Ingen risk/ chans att bli mama of the year 2011-2065.
E fick sin BR-pressy, blev fotat med en affisch med idolen som brädat Eric Saade, nämligen Veronica Maggio, och V var lyckligtvis lyckligt ovetandes om incidenten. skönt…

Jag lovar att aldrig glömma mina barn igen… någonsin…

20111021-221344.jpg

20111021-221402.jpg

20111021-221416.jpg

20111021-221438.jpg

/Fröken Fanta

Annonser

6 thoughts on “Det som inte får hända…

  1. Haha. Man får nog inte skratta åt det egentligen, men jag tycker att det var lite roligt ändå. Och hey; du kom ju på att han saknades. 😉
    Det kommer nog kännas bättre när du får lite distans till det. Och alla har vi nog gjort det nån gång.. 😉

  2. Hehe… Har en gammal kollega som var på väg till kundbesök, halvvägs till Falkenberg hör hon en röst från baksätet. Mamma, skall vi följa med till jobbet idag?.. Kan hända vem som helst! Goa dig! Kram

  3. Ha,ha! Kan trösta dig med att jag gjort samma sak, mer än 1 gång… oftast bara några sekunder, men en gång minns jag speciellt – jag var på loppisrunda & som du vet så blir jag helt besatt! så jag var heelt inne i min egna värld när J plötsligt frågade – vad har du vagnen? Jag blev alldeles stel & fattade först inte vad han menade, hade inte han vagnen? Men sen kom jag på att jag ställt henne i textilhörnan 🙂 hon låg & sov så gott där… Så det händer även den bästa! 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s