Snacka om känslomässig berg-och-dalbana!

Vår lille katt Boss har varit försvunnen i 10 dagar. Det har hänt innan att han irrat runt på äventyr men då runt vårt gamla hus där han bott länge och i ett område han var bekant med. Inte minst visste alla grannar vart han hörde hemma. Dit vi har flyttat finns det mängder av katter och våran boss är än så länge ganska ny i området och kanske inte den tuffaste katten i kvarteret…

Hur som helst fick jag in en annons i den lokala blaskan med hopp om att han bara irrat bort sig i området. Imorse ringer en kvinna och säger att hon på morgonen hittat en ihälkörd liten katt vid motorvägen inte så långt från vårt område. Det var såklart inte säkert att det var våran Boss men det hindrade inte adrenalinet från att pumpa på högvarv. Som tur var fick jag tag på M som raskt kastade sig i bilen och körde där katten skulle ligga.
Efter några minuter ringer M och säger att det inte var våran Boss. Det finns fortfarande en chans att han kommer hem… och jag kan sluta fulgråta….

Ibland undrar jag om det är värt att ha djur. Det är ju så fruktansvärt hemskt och orättvist när dom skadar sig eller går bort – usch…

20111006-123009.jpg

/Fröken Fanta

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s