Det är väl bara att gräva lite…

…sa bruden till dräneringsgubben.

Ack så fel jag hade när jag hade den inställningen. När vi köpte huset visste vi att det krävdes två åtgärder inom en relativt snar framtid. Vi skulle dränera runt huset som tydligen inte gjorts sedan 1934 när det byggdes, och vi ska renovera minst ett badrum som nu är orange och brun à la 70-tal.
Nu har tre grävare varit här varav alla tre har olika teorier och syn på det här med dränering. Gaaah!! Inte visst jag att en dränering kunde vara så godtycklig. Jag, med min novisa inställning till arbetet tänkte att det mer tillhörde facket ”vetenskap”. Hur ska två tummen-mitt-i-handen-personer veta vilken som är bäst!? Dig Goddammit!!!

Nu väntar vi på offerterna så får vi snällt be någon i vår bekantskapskrets som är händigare än vi om hjälp, annars kan beslutet baseras på saker som ”han tittade inte nervärderande på mig när jag ställde dumma frågor” eller ”han sa att vi köpt ett jättefint hus” eller ”dina barn är dom finaste i världen, långt sötare än mina egna”.

Ole dole doff….

20110831-112133.jpg

En alldeles egen stund.

Innan dagen startar på riktigt ska jag bara vara jag en stund. Ett barn på dagis, ett barn sovandes på altanen och en kaffe+GP i soffan. Snart tar jag tag i dagen, snart…
(Uppdatering: barnet sover alltså i en barnvagn som står stationerad på altanen. Barnet sover således inte på de blöta, hårda och något flisiga brädorna)

20110831-094029.jpg

Ett sista farväl…

Igår var jag på ett ledsamt uppbrott på ett förhållande som varat i 11 år, nämligen musikgenierna The Ark. Dom höll sin sista konsert igår på Liseberg. Jag var där med fröknarna A och P som liksom jag gillat The Ark sedan deras debut. Det var både glädje och vemod när dom som vanligt körde sista låten ”calleth you, commeth I” i sina fantastiska scenkläder. Publiken var härlig och Olas energi glänsande!! Ett band som definitivt kommer att vara saknat. Snart vankas det The Arkfest med fjäderskrudar och luftiga frisyrer med mycket glam, jag kommer dock att hålla mig från de tajta spandexkläderna för alls trevnad!
jag har lagt till Ola på min frikortslista. I vår familj har vi regeln att jag får ha tre och Mattias har en, rättvist!!! Mina andra är Slash (jag vet…) Och Antonio Banderas.

20110826-161300.jpg

20110826-161306.jpg

20110826-161311.jpg
Anna och Petra

När vi flyttade in i huset fick vi några saker som stått i huset under en väldigt lång tid. Bland annat fick vi en stor Amerikakoffert som stod i källaren. Den behöver lite kärlek invändigt då den gamla ytan av papper är rätt medtagen. Det får bli lite självhäftande tapet tror jag. Hur som helst tvättade vi av kofferten, satte överdrivet många tassar på undersidan och släpade upp den till vardagsrummet. Det är en framtida kudd- och filtförvaring som vi är så glada för. På en klisterlapp på sidan står det ”Holland Amerikaline – 1965” så den är inte helt purung:-)

Den ser sunkigare ut på bilden än vad den är verkligheten:-)

20110826-162224.jpg
href=”https://frokenfanta.files.wordpress.com/2011/08/20110826-161518.jpg”>20110826-161518.jpg

20110826-161523.jpg

/Fröken Fanta

Spindelterapi önskas…

I Fredags råkade jag ut för en spindelkupp. I tvättstugan i källaren skulle jag tömma en vattenbehållare i diskhon. När vattnet virvlade runt i väntan på att sugas ner i avloppshålet såg jag något svart och stort snurra runt – det visade sig vara en jättespindel. Nog trodde jag att den skulle drunkna men väl nere i den lilla silen som fångar upp grus, damm och spindlar började den röra sig och klättra upp för kanten på diskhon, den var enorm!!! Min reaktion var överraskande och fullkomligt irrationellt, strupen knöt sig, rummet började snurra och knäna skakade. Efter vad som kändes som en evighet men som förmodligen bara var två sekunder drog jag på varmvattnet och skållade odjuret som till slut slutade sprattla och låg död i silen. Jag sprang därifrån och ringde 1. Min sambo för lite tröstande ord och 2. Min syster för mer tröst. Sen kom frossan – hade jag fått en medicinsk chock?!?
Hur som helst har jag berättad om mördarspindeln för alla som orkat lyssna (och för dom som inte orkar lyssna) och inser att det är superfjantigt att vara rädd för ett litet djur som är mindre än min lilltå (exkl. Håriga ben) men det kan inte hjälpas. Jag har kört egenterapi i källaren genom att stå och hänga tvätt extra långsamt samtidigt som jag gormat fula ord för eventuella spindlar i min närhet plus art jag sprungit ner till källaren flera gånger utan att egentligen behöva något, bara för att. Dessutom tog jag på en spindel som kröp utanför huset, allt för att vänja mig. Det är fortfarande rätt olustigt att tänka sig att spindlar kan finnas, eller snarare förmodligen finns, lite här och var i ett hus så gammalt som detta men jag älskar ju huset och vägrar att låta håriga små insekter förstöra charmen med att bo här. Det kanske får bli så att jag söker hjälp hos en psykolog för jag VILL verkligen vara så här skraj…

Nämnde jag att spindeln var huge!?!

20110824-212122.jpg

/Fröken Fanta

Pengar och tid är det enda jag har gott om…NOT!!

Vart tar tiden vägen?! En klyscha, jag vet, men tiden flyger verkligen förbi och fortast flyger den förbi alla de roliga projekt jag har liggandes på hög. Dagarna fylls visserligen inte bara av tråkiga saker men däremot av väldigt många måste-saker, så kallade uppgifter med hygienfaktorer. Till dem hör tvätt, städ, matlagning, inköp mm. Jag önskar att det fanns tid över till den stackars trädgården som inte fått någon kärlek utan bara fått smaka på vassa verktyg. Lite tid över till att sy, scrappa, läsa, snickra, måla, packa upp, munprutta barnen lite oftare och renovera lillens rum. Snart ska dock symaskinen fram så att syfabriken kan börja producera lite outfits till kidsen.

E går på dagis nu sedan en vecka tillbaka. Hon är ”tuff och framåt” enligt pedagogerna och det märktes inte minst när hon första dagen fullständigt struntade i mig och började leka med dom andra barnen… Det går hur bra som helst – skönt!!

V har hittat sin hand. Det är galet sött att se hur han kikar på köttklumpen som susar förbi lite då och då. Dessutom har han börjat ”prata” lite, jag längtar till dom små gurgelljuden ska börja!

Jag vet att ett växande fikonträd inte är så väldigt intressant egentligen men jag är fullständigt överraskad att det kan gå så fort från döden till en sprudlande växtlighet – två veckor people!!!!

20110823-224124.jpg

Nu ska det sovas!

/Fröken Fanta